Mat och miljö i media

Vår matförsörjning måste förändras

Maten vi äter står för hela 40 procent av belastningen på klimatet. Räknar man också in avskogningen i de tropiska områdena för att ersätta förlorad åkermark blir belastningen ännu högre. Därför skulle en radikalt omlagd jordbruksproduktion och en klimatanpassad maktkonsumtion kunna få stor effekt för att stoppa klimathotet.

Energiutbytet i jordbruket är negativt. Jordbruket förbrukar mer energi för framställning och användning av jordbrukskemikalier, maskiner och dragkraft än som motsvarar energivärdet av de livsmedelsprodukter som produceras. Detta trots att jordbruket är en stor solfångare. Ännu för 100 år sedan, före oljan, drev jordbruket stora delar av samhället med hjälp av solkraft – mat till människor, foder till alla dragare.

Jordbruket drevs utan annan energi än den som bands genom fotosyntesen. Sedan kom oljeboomen och vi fick ett fossildrivet industrijordbruk. Biologisk fixering av luftkvävet ersattes med konstgödsel, ensidiga växtföljder ökade beroendet av kemisk bekämpning, kretsloppen mellan växtodling och djurhållning bröts upp och vi fick specialiserde djurgårdar med en djurtäthet som miljön inte långsiktigt kan klara.

Det är överskotten av kväve och fosfor i djurens gödsel som i slutändan drabbar havet. Kväveöverskottet bidrar till växthuseffekten genom bildning av lustgas. På lång sikt är dagens fossildrivna jordbruk en omöjlighet på grund av klimathotet och det faktum att oljetillgångarna är begränsade. Balansen måste återställas mellan fotosyntes och förbränning. I dag krymper världens skogar och markförstöringen är omfattande.

Den gröna jorden med dess kapacitet att på nytt binda kol ur atmosfären minskar. Samtidigt blir vi allt fler människor som jorden ska nära med mat, kläder och bostäder. Men vi kan vända på det här – den gröna jorden skulle kunna växa till på nytt! Runt om i världen finns exempel på det framtidsdugliga jordbruket baserat på uthållig återanvändning av växtnäringskapitalet och drivet av förnyelsebara resurser. Markens organiska substans, humuskapitalet, skulle åter kunna växa som det gjorde under 1800-talet innan jordbruket blev beroende av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. I Östersjöprojektet BERAS (Baltic Ecological Recycling Agriculture and Society) beräknades miljökonsekvenserna av odling, transporter och förädling av mat från ekologiska kretsloppsgårdar jämfört med konventionell mat. Närodlad och lokalt förädlad mat från ekologiska gårdar med en balanserad djurhållning innebar 30 procent minskad klimatbelastning. Konsumentstudier genomförda i ”ekoregionen” Järna visade att om köttkonsumtionen dessutom minskade med 70 procent så minskade den totala klimatbelastningen från matkassen med cirka 60 procent.

Testfamiljerna i studien åt mer grönsaker, men nästan inget kött från enkelmagade djur som svin och höns. Det vill säga djur som konkurrerar med människan om spannmålstillgångarna och som kräver import av sojaprotein. Däremot konsumerades kött från idisslare som får och nöt samt mejeriprodukter. Arealbehovet åker för att producera samma mängd mat räknat i energienheter kunde dessutom halveras från i storleksordningen 0,4 hektar per capita (importarealer för foder och livsmedel inräknat) till 0,2 hektar per capita – något som är av stor betydelse för långsiktig matförsörjning åt ett ökande antal människor på jorden.

Ett resurshushållande jordbruk bygger på humusuppbyggande vallodling. Ökad vallodling innebär att kolbindningen i marken ökar vilket också har en stor långsiktig betydelse för klimatet.

Klicka på länken ovan för att läsa hela artikeln.